Kände redan när jag ställde mej upp svaga värkar. Redan då tänkte jag "helvete, nu kommer de ju göra ont!!"
Ringde förlossningen å dom ville ju att jag skulle komma in eftersom vattnet gått, så dom fick se om der verkligen var vattnet. (undrar hur många som faktiskt kissat på sej å kommit in å trott de varit vattnet?)
Jonas tog en snabb dusch, sen tog vi upp Tuva. Sade till jonas att fixa nåt att äta (att ta med i bilen tänkte jag) medans jag packade de sista, typ allt låg i bilen redan, redo liksom. Kommer ner, då sitter han å äter. då har jag så ont så jag får andas mej igenom värkarna.
Så han hoppar upp och vi ringer hans mamma att vi komemr med Tuva. Tog varsin bil in till Ånge så hans mamma fick en bil med bilstol i. Hade riktigt ont när jag körde så när jag väl kom fram till Ånge så bara klev jag ur å gick till jonas bil å sade att vi fick sno oss lite för de började göra ont.
När vi åkte förbi Fränsta så gjorde de så ont att jag inte kunde andas igenom dom riktigt å jag kunde inte sitta.
Ringde förlossningen och pratade, kom tillslut lverrens att dom skulle skicka en ambulans för jag hade riktigt ONT då. Kollade aldrig hur länge de var mellan värkarna.
Dom ringde upp oss och sade att de skulle vara en ambulans i Stöde som vi kunde åka med.
Kommer fram till Stöde men får flera värkar mellan bilen å ambulansen så ena killen där tar på sej hanskar på engång, haha.
Efter mycket om å men lyckas jag ta mej in i ambulansen (fick värkar varje gång jag skulle upp!) så vi kunde åka. Dom ville ha mej fastspänd på båren men de gick bara inte, gjorde så in i helvete ont i ryggen så jag kunde inte ligga på rygg, bara på sidan. Det slutade med att han fick luta sej mot mej i varje kurva för att hålla ej på plats.
Han ville undersöka mej för att se hur öppen jag var, men de kunde jag inte, för jag KUNDE bara inte ligga på rygg!
(Jonas fick ta sin bil bakom, han sa att dom låg som saktast på 150 typ, tur att Jonas körde som dom för att hinna med)
Jag hade så ont så jag frågade tillslut om han hade lustgas eller nåt, å de fick jag. Jädrar i mej vad stark den var! med Tuva tyckte jag inte den funka ett piss, var så svag, nu var de riktigt starkt å bra, domnade bort rejält där ett tag, han torkade svett från mitt ansikte å jag sög lustgas, släppte den enbart när jag domnade bort så att jag inte kunde hålla handen vid ansiktet längre!
Han tjatade om att undersöka mej men jag kunde bara inte lägga mej på rygg, kändes som att jag skulle gå sönder då.
Äntligen framme vid sjukhuset, dom undrade om jag kunde gå ner ur ambulansen själv, inte en chans, sen ville han som körde av vi skulle lämna lustgasen där, inte en chans där heller haha.
Gjorde nu så jävla ont att jag BRÖLADE (som en brunstig älg enligt min härliga sambo) i masken när värkarna kom, så kvinnan som stod före i kön till hissen flyttade sej å lät oss få den hissen, hahaha.
Äntligen inne på förlossningen, lyckades krypa över till den sängen, hörde ambulans killen säga nåt om 1 minut mellan värkarna osv.
Dom var 3 stycken som drog i kläderna, jag fick deras lustgas istället å sade till att dom fick dra på de starkaste.
Nu ville ju dom undersöka mej så jag fick så snällt ligga på rygg. Hör ena sköterskan säga "ska vi ta en lyra här eller?" och BM skrattar å säger "du är fullt öppen, bebiseb ligger innanför blygläpparna, krysta du så kommer den".
Jag krystade allt jag pallade, totalt 2 eller 3 gånger så var han ute! Och jag rev i ett "jävlar va fort de gick!!!!"
Upp på bröstet kom världens finaste lilla pojke!!!
Klockan var då 8.12 å jag hade varit inne på förlossningen i 12 minuter, å allt som allt tog de 2,5 timme från första känningen tills han var ute.
Jag skakade som en galning å fick varma täcken å filtar över mej å Ruben. Resten gick som de skulle, emd moderkakan å allt, behövde inte sys nåt alls!
Vi åkte hem på kvällen efter läkarkontrollen.
Är så glad att Jonas körde som en galning efter ambulansen, annars hade han ju missat sin sons födelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar