torsdag 16 februari 2012

oändligt saknad...


idag somnade min mormor in. Världens bästa människa. Hon var så pigg och glad för bara några dagar sen och nu finns hon inte längre. Hon var för ung för detta. Hur är de möjligt att fortsätta nu? personen som ALLTID funnits dä för mej, vad de än gällt, när som hellst, aldrig dömande. Det gör så ONT av att tänka på att aldrig få höra hennes röst igen, det går inte att förstå att hon aldrig kommer tillbaks.

3 kommentarer:

erika sa...

Vår älskade mormor <3 jag känner mej oerhört tacksam över att ha fått ha henne i mitt liv & hon kommer aldrig att vara längre bort än mitt hjärta. Vi får minnas allt vackert & fint vi har haft tillsammans & inte fastna i tanken av vad vi förlorat...det kommer naturligtvis att ta tid, men jag är säker på att det är vad mormor oxå vill. Skriver detta för att trösta mej själv lika mycket som dej....jag fullständigt däckade när jag kom hem...har inte gjort annat än gråtit & sovit....

Ta hand om dej & familjen
<3

Linda Bäckman sa...

Beklagar <3

Det är hemskt när sina nära går bort men man får tänka att dom har det bra nu iaf.

Kramar <3

Kicki sa...

Beklagar sorgen :(
KRAM